Medicinering

 
Hör och läser ofta om att den allmänna uppfattningen är att läkare skriver ut "piller" till höger och vänster hur som helst, men det är verkligen inte min erfarenhet!

Inte förrän ca. 15 år efter att jag kommit i kontakt med psykiatrin för första gången, blev jag erbjuden mediciner. Och då ska man också veta att jag OTALIGA gånger under dessa 15 år kommit in på akuten med diverse psykosomatiska symptom och då alltså också träffat OTALIGA läkare! INGEN av dessa har ens nämnt ordet medicin!

 
Första gången jag blev erbjuden mediciner var då jag var så "dålig" att jag en kort period blev inlagd på en sluten psykiatrisk klinik. Jag var vid den tidpunkten så sjuk att jag varken kunde äta eller sova, knappt andas ens. Var ett magert, skakande vrak, rent ut sagt. :-/ DÅ som först blev det tal om att jag nog borde prova att ta hjälp av mediciner i kombination med den intensivterapi jag redan gick i.

Här kommer en lista på de mediciner jag provat och kommentarer kring dessa. (OBS! Medicinerna är länkade till respektive informationstext från FASS!)

Tänk på att mediciner fungerar väldigt olika på olika människor, så mina erfarenheter av dessa mediciner behöver inte alls gälla någon annan!


 

Ångestdämpande - Mådde jag dåligt innan, så var det ingenting mot hur jag blev av denna medicin! :-O Fick ÄNNU mer hysterisk hjärtklappning och en stark panikångest att jag höll på att gå åt. Den mattades liksom inte av som "vanligt", utan satt i konstant. Blev så sjuk att jag inte kunde stå på benen - rasade fullständigt ihop på golvet och fick sedan bli påklädd och buren av min dåvarande man till bilen. Han tog mig till akuten.

Alla tidigare gånger jag åkt till akuten vid ångestattacker så har attacken ganska omgående mattats av när jag kommit innanför sjukhusets dörrar. Denna gång dock så blev den ständigt bara värre och värre och värre. Var HELT övertygad om att jag skulle dö denna gång - verkligen dö denna gång. Usch - hemsk upplevelse!! :-(

Efter diverse rent fysiska undersökningar - EKG, t.ex - så beslöt läkaren att jag med omedelbar verkan skulle sluta ta Anafranil. Dessa hade nämligen som huvudsaklig biverkning hjärtklappning och ja ... kanske inte så lyckat att ge en sådan medicin till någon som redan innan har hysterisk hjärtklappning ... :-/


 

Ångestdämpande - Efter upplevelsen med Anafranilet, så var det knappt att jag vågade prova en till antidepressiv medicin, men efter övertalning från läkarna så provade jag ändå. Fick till en början en något ökad ångest, men inte så att jag inte stod ut. Därefter blev ångesten faktiskt betydligt mer hanterbar, även om jag fortfarande drabbades av panikattacker med jämna mellanrum. Den negativ effekt jag upplevde var att jag snabbt ökade ca. 10 kilo i vikt, men eftersom jag ändå mådde så pass mycket bättre så "tog" jag den biverkningen med ro.

Åt cipramil i ungefär fem års tid. Under den tiden studerade och arbetade jag under perioder, så uppenbarligen mådde jag ändå relativt bra. Dock hade jag ju fortfarande riktiga panikattacker titt som tätt, vilket kraftigt hämmade mitt liv. Studier och arbete blev helt klart lidande av detta, därför beslöt jag mig - i samråd med läkarna - att pröva ännu en annan variant av antidepressiv medicin - Zoloft.


 

Lugnande/ångestdämpande - Xanor har jag under korta perioder då jag varit helt "under isen", varit tvungen att komlettera med. Xanor fungerar, till skillnad från de antidepressiva medicinerna, direkt. Har alltså tagit dem för att akut stå ut med tillvaron. För mig har det fungerat så att jag helt sonika tvärsomnat då jag tagit dem, och på så vis har min kropp och själ fått lite ro för stunden. Eftersom jag tagit denna så korta perioder och så fåtal gånger, så har jag inte märkt av några konkreta biverkningar av den, mer än kraftig muntorrhet. Denna medicin är beroendeframkallande och ska därför användas bara i yttersta nödfall! 


 

Ångestdämpande - Denna medicin äter jag än idag. Den hjälper mig att hålla de regelrätta panikattackerna så gott som helt borta, däremot finns mycket annan form av ångest kvar hos/i mig men ändå ... är otroligt tacksam för att i alla fall slippa attackerna! Och även fast jag som sagt har mycket ångest fortfarande - som yttrar sig både fysiskt och mentalt - så kan jag ändå fungera någotsånär - i mina mått mätt.

Det negativa med Zoloften för min del har varit ännu mer viktuppgång, men det är nog också det enda. Provade en period att ta bort Zoloften, men började då må så dåligt igen att jag var tvungen att återgå till medicineringen. Numera ser jag på denna medicin som något jag mycket väl kan tänkas få ta resten av livet. På samma sätt som en diabetespatient behöver insulin för att kunna leva, behöver jag Zoloft för att orka leva. Konstigare än så behöver det inte vara.

Uppdatering 100301 - Slutade bruka Zoloft våren -06. Successivt har så ångesten/panikattackerna kommit tillbaka och jag är nu i valet och kvalet över om jag ska starta medicineringen igen. Det som tar emot mest är nog den viktökning jag vet kommer som ett brev på posten. Men å andra sidan - att leva med så mycket ångest som jag återigen gör är ju inget liv att föredra egentligen ... Vi får se hur jag gör.

 

Betablockerare - Reglerar hjärtrytmen och blodtrycket. Har brukat Seloken sedan början av 90-talet, pga. kraftig, kronisk hjärtklappning. Jag har ändå och fortfarande hjärtklappning, men inte lika brutalt som utan medicinen - därför fortsätter jag att ta den. Den skadar mig ju inte och underlättar i alla fall till dels min vardag.


 
Nedan nyuppdateringar 2011->
 

Ångestdämpande - Efter att ha varit medicinfri sedan våren -06 (och successivt börjat må allt sämre igen ungefär från ett halvår efter medicinuppehållet ...) så orkade jag inte hantera min situation - med ständig ångest och panikattacker - längre, utan påbörjade ett försök med Fontex. Orsaken till att läkarna ville ge mig just den var i huvudsak att det förhoppningsvis skulle minska risken för att jag skulle drabbas av den stora viktökning jag drabbats av av tidigare antidepressiva preparat.

Nu blev det inte så, tyvärr - testade den under ca. 10 veckors tid. Gick upp ganska mycket i vikt bara av den korta perioden och framför allt ...  blev inte ett skit bättre, tvärtom, ännu sämre med ännu mer ångest och svärta i hela tankegångarna. :-/ Avslutade alltså testet och fick istället ....

Det positiva jag har att säga om Fontex är att jag inte alls upplevde så mycket insättningssymptom som jag gjort av andra liknande mediciner, tack och lov.


Ångestdämpande - Den här medicinen har jag än så länge bara använt mig av under två veckors tid, så jag kan inte ännu uttala mig om dess effekter/bieffekter. Den värsta nytillkomna svärtan jag fick av Fontexen har dock lagt sig en smula, men det innebär ju bara att jag är tillbaka på punkt noll, där jag var innan Fontextestandet, så det i sig känns ju inte så upplyftande i det stora hela precis. Även den här medicinen ska ha lägre risk för viktuppgång, men vi får väl se ... det finns ändå med bland biverkningarna och jag verkar vara av den typen SOM går upp i vikt om det finns minsta riska ATT man kan göra det, dessvärre.

Men men ... OM jag ändå skulle märka någon positiv effekt på mitt totala ångestmående så får jag väl helt enkelt stå ut med att se ut och känna mig som en uppsvälld prinskorv. Alternativet, att leva ett icke-liv, vilket jag gjort nu i åratal, är inte ett alternativ! Återkommer när det gått en tid till om hur Cymbalta fungerar på mig.

Uppdatering 20 nov 2011

Har nu brukat Cymbalta (som jag fick utskriven för att slippa viktuppgång!!) i nästan ett år och visst hjälpte den till dels mot min ångest MEN .... har gått upp närmare 40!!! kilo av den!!! :-o Och då står det ändå främst viktNEDgång i biverkningslistan. :-o Vet inte vad det är med min kropp, men ämnesomsättningen slås helt klart ut, av någon anledning för jag äter inte ett dugg mer med antidepressiva och den här gången har jag dessutom tränat (styrka och kondition) samtidigt, vilket jag inte gjort tidigare.

Hade ändå förlikat mig med tanken på att leva resten av livet som ett fetto, men se det tyckte inte psykläkaren alls, utan blev helt förskräckt av min viktuppgång och började rabbla upp alla sjukdomar jag nu skulle drabbas av istället, om jag inte gjorde något åt fetman. Ehhh. ok?! ... Fick ett utsättningsschema vilken jag följt till punkt och pricka. En utsättningsperiod på 5 veckor, från 90mg - NOLL. Känns ju som en rimlig plan. På papper. Inte i verkligheten!! Genomlider just nu utsättningssymptom från HELL!! Om ni inte hört talas om brain zaps, så Grattis! Har sådana vid varje minsta lilla rörelse av ögonen, vilket innebär typ ständigt! Känns som jag får elektriska stötar genom skallen, ned i tänderna/käken, hela tiden om och om och om igen. Fruktansvärt obehagligt, samt gör mig helt desorienterad, yr, illamående, känner mig overklig, obalanserad, har högt blodtryck, huvudvärk, tryck i skallen, etc etc.

Var så sjuk fyra dagar efter nollningen att jag blev transporterad med ambulans till akuten. Där hade INGEN personal hört talas om brain zaps!? :-o Så jag ställde i princip min egen diagnos - utsättningssymptom - och läkarna godtog den, eftersom de inte kunde komma på något bättre alternativ. HAHAHA. Ja herregud! Sitter i skrivande stund och har minst lika mycket brain zaps och de övriga symptomen helt intakta. Det är nu dag 8 sedan jag blev helt medicinfri.

Upplevde då jag satte ut Zoloft en babyvariant av dessa brain zaps, men alltså inte på långa vägar som det blev nu. Kan inte gå ut, kan knappt gå från rum till rum pga. den obalanserade känslan. Försöker mest bara fixera blicken på en punkt för att slippa zaparna, men det är ju lättare sagt än gjort. Känns just nu som att jag aldrig kommer bli normal igen, men det hoppas jag verkligen jag har fel i! Återkommer här framöver och uppdaterar kring hur det gått.

Tanken var/är att jag ska börja med Voxra istället, eftersom den inte ska ge viktuppgång. (Nähä, ok, det skulle inte Cymbalta heller ...) Törs hur som helst inte göra ett smack som ännu mer kan röra till substanserna i hjärnan så tills dess att utsättningssymptomen stabiliserats får jag helt enkelt klara mig utan mediciner.