Mitt barnbarn! :-) Född på Huddinge sjukhus den 6 oktober 2003 kl. 02.16! |
*Bildbeskrivning vid musöverföring! :-)* |
|
Vikt: 3450g - Längd: 49,5cm - Hår: Långt/korpsvart - Ögon: Blå/bruna |
|
Redan då vi kom in till förlossningen, vid 22-tiden
den 5 oktober, var dottern
öppen 4 cm. Det värkarbete hon dessförinnan haft hemma hanterade hon så
lätt att vi andra faktiskt inte riktigt förstod hur duktig hon var - hon
verkade liksom helt cool, fixade själv varje värk genom andningsteknik och
ett stort lugn. :-O Tänkte allvarligt talat att vi nog skulle bli hemskickade igen, då vi kom in till Huddinge, eftersom jag inte uppfattade dotterns värkar som särdeles kraftiga - vilket då alltså var helt fel - det var "bara" dottern som var jäkligt smärttålig och sansad!! :-O Eehh ... vänta här nu ... min dotter som normalt är ganska ... "pjoltig" av sig då det kommer till smärta!?! Hur gick det till?!? hehe ;-) |
|
|
Hur som helst - dottern kämpade på, hängandes över mig under varje värk,
medan jag masserade hennes rygg - ända till 01-tiden. Då gav hon för ett
ögonblick upp och bad om bedövning - vilket hon fick - eller rättare sagt
... bedövningen hann precis sättas in då det var dags att börja krysta och
ja ... till DET hjälpte inte bedövningen ett smack ju! :-O :-/ Under krystningen tog dottern spjärn med en fot mot mig och en mot barnmorskan och tog så i för kung och fosterland. Ja ... alla som fött barn vet hur jäkla ont det faktiskt gör, och vilken kraftansträngning det är att klämma ur sig en baby. :-O Och precis som varje annan mamma jag känner - inklusive mig själv, hehe - sa dottern vid ett kort skede att ... NEJ, det GÅÅÅÅR IIIINTE!!! ;-) |
|
|
Men det gick och jag fick, sekund för sekund, beskådade detta helt ofattbart fantastiska att se på då ett nytt liv föds fram ur en kvinnas kropp. Det ÄR fanimig helt ofattbart att det alls går att få ur sig en hel, normalstor baby!!?!! :-O Kroppen är otrolig egentligen!! |
|
|
Såg Elvis ankomst till världen från första hårtofsen tills han var helt ute och genast lades på sin mammas bröst! Vilket underverk, vilken upplevelse, vilket otroligt privilegium att få vara med om!! Tack söta dotter för det!! :-) |
|
|
Tänk ändå - mitt flickebarn har nu själv blivit mamma - och jag ... mormor!! :-O :-D |
|
|
Elvis verkar hittills vara en lugn, belåten, nyfiken, iakttagare. Det är inte ofta man hör honom skrika. |
|
Tillbaka till Dagboken!Till Familjesidan! Startsidan! |